Eräs keskustelu,

joka sai alkunsa Natalie Fletcherin Lost in Landscape -teoksesta
(med Johanna)

– Det är svårt att säga vilken av de här kategorierna som kommer i första hand. Ska man kalla dem för fotokonst? Betraktaren möter dem endast genom fotografierna, men själva konsteverket är en sorts målning.

– Och andra sidan är en fotoserie som denna utmärkt lämpad för bilders spridning på internet, och de facto är det kanske just så de flesta människor möter konstverk i dag, via fotografier genom någon virtuell plattform.

Caspar David Friedrich och just människan med ryggen mot betraktaren, är den kanske mest använda referensen i modernt konstfotografi, också i Finland jmf. (Elina Brotheus, Juha Nenonen, Anni Leppälä m.fl. från Helsinki School).

– I frågan om yta vs. substans tänker jag just som du säger, att det mera är frågan om en perspektivförskjutning och ett formalistiskt experiment än något personligt eller politiskt budskap. Ett sådant utgångsläge är ganska vanligt just nu. ”Ytan” istället för ”konceptet” upplevs i dag som intressant och relevant, vilket bland annat har lett till måleriets återkomst. Det är just ett 2010-tals fenomen, det vill säga att vi nu upplever ett extremt estetiserande och relativiserande tidevarv. Alla åsikter är ”lika mycket värda”, så varför skulle någon vara intresserad av att ta ställning till någonting.

– Och andra sidan-att personerna smälter in i landskapet, inte har någon personlig koppling till platserna och genom att vara ansiktslös inte fungerar som individer, resonerar tematiken tydligt med posthumanismen som idé, vilket just nu är en av de viktigaste tankebanorna inom konsten och konstteorin. Att människan blir en del av naturen bjuder in till tankegångar om människans plats i förhållande till naturen, livets kretslopp und so weiter.

3.4.2015 16:25

– Valokuva on niin nuori taidelaji että se vieläkin hakee semmoista ”ota minut vakavasti”-statusta. Jos verrataan ihmiseen psykologisesti, niin taidevalokuvat ovat vähän niin kuin semmoinen emo-teini. Muu taide taas enemmän periksi antanut keski-ikäinen, silleen että ”ihan sama kaikki käy”

3.4.2015 17:33

– Must kaikest kiinnostavinta noissa on ehkä just toi ihminen-luonto -juttu ja että ihminen on tavallaan toissijanen..

3.4.2015 17:36

– Joo, toi oli just hyvä, toi posthumanismihuomio, että kyse ei ole individualismista.

– Mutta ne kuvat, jotka on kuvattu kaupunkialueella, on jotenkin tosi erilaisia. Miten posthumanismi sopisi niihin? Rakennettuihin ympäristöihin, joissa ihmiset poseeraa kasvot kameraan? Se on kai vähemmän posthumanistista..

3.4.2015 17:45

– Niin, vaikee sanoa. Ehkä hän tutkii sitten muita juttuja niissä. Ei se ole sanottua, että taiteilijat itse miettisivät näillä termeillä kun me puhutaan, mut usein taiteilijat jotenkin visualisoivat semmoisia asioita, joita pohditaan yhteiskunnassa yleisesti. Ihan selvästi se on joka tapauksessa just pohtinut suhdetta ihmisen ja ihmistä ympäröivän miljöön suhdetta. Ehkä ne kaupunkikuvat on vähän niinkuin näitten vastakohta?

3.4.2015 17:47

– På grund av hennes sätt att kommunicera på nätet har jag dragit slutsatsen, att hon inte funderar på de här sakerna. Att det är bara frågan om att måla landskap och resa runt omkring. Hon verkade vara jätteöverraskad i den där mormon mannens fall att man ens skulle kunna ha en politisk eller filosofisk idé bakom målningar

3.4.2015 17:51

– Joo precis! Men det betyder ju inte att hon ändå skulle vara influerat av olika tankeströmningar. Just det där att inte villa säga något ”djupare” är ju ganska politiskt i sig själv

3.4.2015 17:51

– Men jag tror att vi som publik har rätt att tolka konsten hur vi vill trots det i det här fallet är i ganska stor konflikt med det hon själv säger om verket – eller inte säger (förutom det att det är roligt att resa och träffa människor)

– Sant, att säga ingenting ä politiskt!

– Och så måste man kanske komma ihåg att hon blev kändis efter deltagandet i en reality tv-serie

3.4.2015 17:53

– Absolut! Alltså vitsi, de två senaste konstnärer jag intervjuat har sagt just så- att de inte egentligen vill säga något politiskt med sin konst, att det bara gör vad de gör och sen får betraktaren tolka in vad de vill..

– Det är bara på något sätt jätte out att erkänna att man tar ställning till något..

– Vår tid är allt för cynisk

3.4.2015 18:00

– Joo! Politiken är någonting som händer i Twitter om du följer Tuomas Enbuske, och inte kan det vara något annat än out, när alla åsikter är karnevaliserat på något sätt. Eller, vill konstnärer inte artikulera (till publiken det till och med självklart politiska) idéer bakom konstverk, eftersom politikens språk i sig är så banalt? Att det på något sätt skulle sudda ut alla prestationer som verket i sig bygger på.

3.4.2015 18:02

– Om talet om politik skulle innehålla mera utopier och filosofi och mindre ekonomi, skulle konstnärer då tala om politik bakom verket..?

3.4.2015 18:09

– Det är säkert just så. Politik går numera bara ut på att ha en bra mediastrategi, att bygga upp ett brand och ta plats, inte att tänka och analysera. Fast o andra sidan skulle jag gärna se att konstnärer då hänvisade till filosofi istället för politik. Det är på något sätt störande att de påstår att det inte finns någon djupare tanke bakom konsten, när det ibland så uppenbart finns det. Fast sen kan man ju fråga sig om det sist o slutligen är deras uppgift att formulera den, eller är det egentligen vår?

3.4.2015 18:15

– Dialog skulle vara kiva, att konstnärer och publiken samt forskare skulle diskutera om konstverk och inte så att publiken och forskare diskuterar och konstnärer helt och hållet vägrar säga något om om sin konst.

– Äh, forskarer? forskarerna? Men du vet vad jag menar.

3.4.2015 18:17

– Hehe joo forskare är helt rätt. Joo exakt, men sen kan konstnärerna alltid luta på tanken om konstens autonomi, att den inte behöver fungera som instrument för något.

3.4.2015 18:24

– Men är det också frågan om det, att konstnärer vill totalt skilja verket från människan som har gjort det? En postmodern idé, att verk bara föds i ett samhälle där allt bara är influensbombering och det inte finns något subjekt utan vi alla är bara objekter och konstverk födds i varierande kontexter och kan tolkas i varierande kontexter och att det skulle vara på något sätt fel att fastlåsa tolkningen, trots att det i verkligheten inte skulle vara att fastlåsa något utan att ge en startpunkt för olika tolkningar. Var det Barthes som sa att författaren är död (tekijä on kuollut), och kanske det här är också frågan om en hysterisk panik att konstnären av misstag återupplivar författaren/aktören…

3.4.2015 18:30

– Joo, det ligger säkert något i det också, att man inte vill styra tolkningen för mycket, för att alla tolkningar är ”lika värda”. Resultatet blir trots allt ofta bara en intellektuell slapphet hos konstnären…Men hej nu har mamma laga mat, måste sluta, vi hörs!

Vastaa

Täytä tietosi alle tai klikkaa kuvaketta kirjautuaksesi sisään:

WordPress.com-logo

Olet kommentoimassa WordPress.com -tilin nimissä. Log Out /  Muuta )

Google+ photo

Olet kommentoimassa Google+ -tilin nimissä. Log Out /  Muuta )

Twitter-kuva

Olet kommentoimassa Twitter -tilin nimissä. Log Out /  Muuta )

Facebook-kuva

Olet kommentoimassa Facebook -tilin nimissä. Log Out /  Muuta )

w

Muodostetaan yhteyttä palveluun %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.